Mogen godis. Laddat med marsipan, nötter, redig fruktsallad, lite botrytis och en fyllig syrlig sötma. Fullständigt klockren till bakade nektariner och hempiskad vaniljsås. Chenin Blanc i sin fulla prakt! Trots all inpackad sötma blir det aldrig kladdigt, för här finns den magnifika CB-syran som lättar upp anrättningen. De här lite lättare dessertvinerna på CB är lysande följeslagare till bakad frukt. Sen om det är äpplen, päron, plommon eller som här nektariner spelar ofta mindre roll. Frukten, syrorna och sötman är ett klockrent lagbygge. Riktigt roliga viner! (vs2400 2010-07-25 Hemma)

Ännu en underbart ren Sangiovese. När Sangiovese kommer i sin mest oförfalskade form (inga hårdrostade nya fat och i ensamt majestät) så är det inget annat än en vinkick av rang. Blommigt, rödbärigt, rent, friskt, uppiggande, förföriskt...som synes förbannat gott. Och som matvin...ganska svårslaget minst sagt. Vi har för första gången lagat till vildsvin som serveras med egenodlade bondbönor och lite gröna linser som får sig en liten körare i balsamico. Sangiovese-syrorna möter balsamicon på ett förväntat sätt och frukten i vinet möter upp det snälla grisköttet förträffligt. De mogna tanninerna river så där lite lagom, vilket gör att mötet trots allt inte blir för sammetslent. Conti Costanti är vår hovleverantör av ren Sangiovese från Montalcino. Conti regerar med bravur. Bravo!! (vs2400 2010-07-24 Hemma)

Om gårdagens portugis hade beniga mineraler, då lirar denna grek i ungefär samma liga. Här skiner dock växtplatsen igenom redigt markant. Vulkaniskt är bara förnamnet. Det formligen osar svavel på ett positivt sätt om denna urläckra Assyrtico från den vulkaniska ön Santorini. Skitgott helt enkelt och ett glimrande fynd för oss som älskar lite udda varelser. Inte ett enda litet tecken på strömlinjeformad upplevelse. Personligt som bara den. Knastertorrt. Rensande syror. Och förvånansvärt trevlig beska som avslutning. Får nog köpa på sig ett gäng. Dag 2 levererar denna Assyrtico minst lika bra. Svavel-dimman har lättat en aning. (vs2400 2010-07-23 Hemma)

En rakt-upp-och-ned-nebba av härlig klass. Inga stora ovationer, men bra drickbarhet. Lätt och elegant. Härliga och typiska syror, läckra tanniner och en väl sammansatt frukt. En mycket duglig Barbaresco. Ypperligt matvin. Som synes ett härligt hantverk! (vs2400 2010-07-23 Hemma)

Benigt klingande mineraler. Sitter ljuvligt i kvällssolen. Skön blandning av Alvarinho och Trajadura. Visst ligger en och annan citron/lime på lur, men det är mineralerna som bygger upplevelsen. Inga problem att finna lämplig föda till det här, släng fram lite skaldjur eller en grillad fisk och kvällen är mer än räddad. Skoj att bryta av med en portugis efter alla Rieslingar man lurat i sig. Sparas max 1-2 år. Dricker vinet under 3 dagar och det håller ihop på ett bra sätt. Viker inte ned sig. Trevliga grejer. (vs2400 2010-07-22 Hemma)

Som vanligt levererar Schönberger ypperligt. Enda lilla invändningen ikväll är att den inte riktigt fixar det grillade rådjuret. Inte tillräckligt med kraft. Syrorna är exemplariska. Begynnande mognad. Håller ett par år till. Resterande buteljer får vila 2-3 år. (vs2400 2010-07-21 Hemma med Bengt och Camilla)

Trevlig sydafrikan. Bra mognad. Hyfsad komplexitet. Den typiska rökigheten dyker upp i slutet av doften. Annars är det mogna toner som dominerar. Lite sköna Bdx-vibbar. Bra vin med god utväxling på slantarna. Klockrent till grillspettet på rådjur. (vs2400 2010-07-21 Hemma med Bengt och Camilla)

Bra tryck, men också lite mjäkigt inställsam. Det är faten som spökar. Lite väl mycket fatvanilj och dessutom en lite irriterande fatbeska på slutet. Det här låter ju inget vidare, men denna Ahr-Spätburgunder har sina klockrena kvaliteter. Här finns bra tryck i grejerna, en mogen frukt (inga spår av grönska/malört), stor drickbarhet och imponerande matvänlighet. Att det dessutom råder lite delade meningar kring bordet är bara upplyftande. Min älskade fru tycker att det är på tok för snällt, medan jag hittar roliga kvaliteter. Vi konstaterar dock gemensamt att man ALDRIG ska jämföra de tyska Spätburgunderna med en Pinot Noir från Bourgogne. Det är helt olika väsen. En Spätburgunder är en Spätburgunder! (vs2400 2010-07-20 Hemma)

Rangen...smaka på den Grand Cru'n...en av de mest legendariska i Alsace. Den sydligast belägna Grand Cru'n och med ytterst få producenter. Kuentz-Bas hade tillgång till Rangen i slutet av 90-talet, men numera kan man inte längre stoltsera med Rangen i sin katalog. Trist för Kuentz-Bas eftersom det här är en upplevelse att få trycka i sig. Doftmässigt belönas vi med osande toner av kryddig rök, bränt socker, citrus och odefinerbara mineraler. Komplext som synes. Men det är i munnen som trycket infinner sig. Det smyger igång, men efter ett tag invaderas smaklökarna av ett uttrycksfullt och balanserat Riesling-äventyr. Att plocka beståndsdelar är mer eller mindre omöjligt...energi, komplexitet, personlighet, tryck, fyllighet...helt enkelt sanslöst gott. Kanske inte elegant, utan snarare ett imponerande uttryck av Rangen. Väldigt speciellt. Vi testar vinet över tre dagar och det håller ihop utan problem. Enda som viker ned sig är färgen...går allt mer mot orange. (vs2400 2010-07-18 Hemma)

Trevligt tjôta-vin. Rent och ärligt. Absolut ingen storhet, utan ett redigt hantverk. Buteljerad med ölkapsyl. Inga problem med det. Äppligt naturligt vin. Bra fräs i syrorna. Inget att spara. Drick nu. (vs2400 2010-07-17 Hemma)

Snälla nån, vad gott. 07-frukt i kubik. Tidigare invändningar mot Charvins CdR av modell 07 (lite kantighet, lite alkohetta) är numera helt bortslipade. Sagolik utdelning för prislappen. Och till den grillade entrecôten funkar CdR löjligt bra. Får nog åka ner och hämta ut mitt 6-pack CdP hos honom snarast. Charvin har varit, och förblir, vår favorit i CdP-land! (vs2400 2010-07-17 Hemma)

Här gäller det att ha tålamod. Den här Chimères behöver redigt med luft för att släppa till. Några timmar i karaff och vid en temperatur på 15-16 grader, ja då spinner denna sydfransos loss på allvar. Initialt möts vi nästan bara av naturliga bio-äpplen, men när dekanteringen gjort sitt är det andra grejer som regerar. Frukten är mörkare och det finns gott om härliga rostiga mineraler som näsan får jobba med. I munnen möts vi att vitvinsaktiga syror, 07-frukt och kaxiga tanniner. Tanninerna ger vi lite grillad entrecôte att brottas med, och vips lyfter vinet ett par snäpp till. Det är nu som Terrasses du Larzac levererar på topp. Skitgott och full av energi. Vital och vibrerande. Men återigen...ge den här rackaren tid efter det att korken dragits. (vs2400 2010-07-16 Hemma)

När man väl fått kläm på Humagne Rouge är man fast. För det här är buscharmigt och löjligt personligt. Doften bjuder på sötlakrits, hallon, lite köttdisk, krossad sten och värme. Smakmässigt är syrorna hyfsat markerade, frukten spännande och tanninerna i princip obefintliga. Håller man bara vinet kylt (ej över 15 grader) faller man pladask för charm och personlighet. Men det tar några flaskor innan man fattar vad grejen handlar om. Första gången sveper man undan Humagne Rouge som en Beaujolais-kopia. Visst finns det vissa likheter, men skillnaderna är desto fler. Ska man ändå leta likheter får du pressa fram en bra Beaujolais med trevliga doftassociationer från Syrah. Naturligtvis var detta sista flaskan. Inga fler Humagne Rouge i källaren. Dags för ett nytt besök i världens vackraste vindal - Valais! (vs2400 2010-07-15 Hemma)

Inget annat än ren kapitulation. Finns det någon som inte faller för Montevertine??? Vi faller åtminstone pang ned...oavsett om det är 2007 eller 2006 i glaset. Kvällens njutningsfulla klunkar härstammar från 2006, men Monetvertines silkeslena anletsdrag går inte att årgångsdölja. Syrorna är exemplariska, frukten spelar i det syrliga laget och tanninerna biter så där toscanskt lagom. Läskande härlig balansakt. Ett vin drivet av passion. Drickbart...naturligt...självklart! Såsom Sangioves bör upplevas! (vs2400 2010-07-14 Hemma)