Så himla skönt när lagring lönar sig. Knäcker man en Pomerol från l'Enclos innan det gått en 7-8 år blir man redigt besviken. För här finns ingen våldsam fathantering som charmar vid unga år, utan endast en blyg knuten och villrådig ungdom. Men som nu när vinet nått 10 år är det andra saker som mullrar under korken. Satan vilket härligt drag. Doften är fortfarande ganska blyg, men något är på väg att hända. Visst finns här klassiska drag av Pomerol i form av lite stall och julkaka. Men det är i munnen som vinet verkligen visar att etiketten står för kvalitet. Att det går att frambringa sådan ljuvlig elegans men ändå med redig kraft. Vi snackar energi och fräschör. Längden gör inte bort sig. Vi njuter ett litet rådjur som serveras med bearnaise och vi fullständigt knäcks. Pomerol'en har inga som helst problem med gegget. Lyckliga små leenden. (vs2400 2010-09-04 Hemma)

Äntligen dags för en ny årgång av en av våra allra käraste favoriter. Barricadiero -07. Och återigen golvas vi av den rena frukten som paketeras i lite proffsiga fat. Inget som stör eftersom frukten fullständigt väller ur glaset. Visst är det en fruktbomb, men en harmonisk sådan. Syror och tanniner gör att frukten aldrig blir klibbigt inställsam. Här gäller det att plocka på sig ett gäng flaskor som ska knäckas de närmaste 2-3 åren. Någon flaska sparar vi lite längre. Fantastiskt bra grejer. (vs2400 2010-09-03 Hemma)

Här står personligheten rakryggad som en strut ur glaset. Häftiga grejer minst sagt. Nerello Mascalese är druvsorten bakom dessa våldsamt kaxiga droppar. Många gör jämförelser mellan Nerello och Nebbiolo och Pinot Noir. Och visst finns här liknelser. Komplexitet finns hos alla tre och Nerello har minst lika häftiga tanniner som Piemontes stora druvsort. Men här finns också något mer vilt och bångstyrigt. Elegans är knappast den egenskap man kommer att tänka på. Det är skithäftiga grejer i glaset, men också väl våldsam eldighet. Etnas flytande innehåll görs sig nästan påmind i näsan och mun. Det här är kraftfulla grejer som jag ännu inte riktigt krupit in under skinnet. Måste testa fler för att bli redigt kompis med Nerello. (vs2400 2010-09-02 Hemma)

Flytande godis. Omöjligt att inte charmas av dessa tyska sötingar. Jag diggar dom unga och jag diggar dom åldrande. Och här gäller fullständigt knäckande god 09-frukt som fullständigt skriker av de somrigaste frukter. Egentligen inget att klura över och inte heller något att analysera i beståndsdelar. Här finns det man behöver här och nu, och det finns även prylar i vinet som lovar utveckling de närmaste 5 åren. (vs2400 2010-09-02 Hemma)

Att vi har en högkvalitativ Riesling i glaset går inte att ta miste på. Däremot kan man fråga sig om man tycker att vinet är glimrande gott, och där är jag inte 100 %. Visst är denna ZH god, men här finns aningen för mycket mogenhet, brända toner och parfymeri för att jag ska gå ned på knä av hänförelse. Men återigen finns här goda kvaliteter som komplexitet, balans (om än lite väl moget) och stor drickbarhet. Det är lite vad man är ute efter i sina stora Riesling-äventyr. Jag letar nog mer efter stringenta beniga syror, pigghet och uppriktig uppkäftighet. Som synes lite kluvet intryck. (vs2400 2010-08-28 Hemma)

Satan vilket tryck. Inga som helst tecken på att denna briljant tuffa Côte-Rôtie börjar vika ned sig. Här finns många år kvar på vinets livscykel. Inte för att man behöver vänta, för det är löjligt bra även nu. Uttrycksfullt, typiskt (både avseende druvsort och ursprung), personligt, kraftfullt, spänstigt och sanslöst gott. Självklart ett stort matvin. Vi trycker i oss en liten rådjursfilé som blir en finfin kompis med Barge's härliga Syrah-vin. Det som imponerar mest på oss är vitaliteten och elegansen trots tuffheten i vinet. Frukten finns fortfarande kvar och den står upp bra mot vinets ryggrad av sköna tanniner och livsbejakande syror. Inget annat än ett stort vin! (vs2400 2010-08-27 Hemma)

Spelar ingen roll hur många Montevertine man drar korken ur, för den drickbarhet, charm, spänst och läckerhet är fullständigt knäckande. Det här är så löjligt gott att det inte finns någon anledning till att leta brister (möjligtvis flaskstorleken, men det finns ju alltid magnum...). Min älskade fru och jag konstaterar snabbt att vi måste se till att ha källaren bra full med Montevertine för att klara höst och vinter. Ni som inte har Montevertines version av Sangiovese bör snarast förändra er situation. Och se till att plocka hem minst 6. (vs2400 2010-08-26 Hemma)

Ännu en Riesling och ännu en Leitz. Men här saknar jag mineraliteten, eftersom Rottland domineras av solmogen gul frukt. Nästan tropisk i sin karaktär. Här blir det väl mycket av fyllighet och fluffighet. Vill ha mina Rieslingar mer strama och eleganta. Svårt det här med preferenser. Vinet är egentligen tokbra, men är inte riktigt det jag vill ha. Väl yppigt. Om ni ligger på några 05-or är det nog läga att skicka i er dessa solindränkta Rieslingar. (vs2400 2010-08-25 Hemma)

Årets första seriösa tyska 09:a. Jävlar vad bra. Redan nu helt fantastiskt gott, vilket borgar för stordåd om 4-6 år. Det är underbart gott med pur ung Riesling...mängder med lockande frukt, fantastiska zzzingiga syror, en upplevd ljuvlig sötma (vinet är helt torrt, men det upplevs som aningen sött), en alldeles grym längd och hur uppfriskande som helst. Man vill bara ha mer och mer och mer...Man vill inte att innehållet ska ta slut, men med den ruggiga drickbarheten tar det inte lång stund...fler flaskor till källaren tack! (vs2400 2010-08-21 Hemma)

Ännu en fullträff. Ännu ett bevis på att lagring lönar sig och att faten kryper in i vinet om bara frukten står upp. Château de Cèdre får ofta kritik att de har lite väl häftig fathantering, och det kanske stämmer om man nyper vinet för tidigt. Även om de jobbar med rikliga mängder nya fat, så jobbar Château de Cèdre även med frukt av yttersta kvaliteten. Och då brukar helheten till slut bli redigt bra. Och denna flaska är ett ypperligt bevis på den tesen. Vi njuter av denna grymma Cahors till ett härligt stycke kronhjort. Vi har låtit steken jobba på grillen (indirekt värme) och resultatet av hjort och Cahors är inget annat än löjligt gott. Vinet har antagit ett balanserat och harmoniskt läge. Syror, frukt, tanniner och längd har hittat hem. Vi möts av en klockren uppvisning av klass och typiskhet. Satan vad gott livet kan te sig en lördag vid matbordet. (vs2400 2010-08-21 Hemma)

Förvånansvärt utvecklad för att vara en 05:a. Gott om mognadskaraktär, där vi hittar dill och en viss viskositet i munnen. Bra helhet, men kanske aningen anonym. Vill nog ha lite mer bett i syrorna. Första gången vi testar denna producent. Tveksamt om vi kommer tillbaka. Men för de som diggar utvecklade Rieslingar finns här något att hämta. (vs2400 2010-08-21 Hemma)

Bra tryck i greken ikväll. Men att vi har en Syrah i glaset är svårt att identifiera. Blint hamnar jag i Bolgheri och med en kombination av Cabbar och Merlot. Här finns inga drag av chark, utan det är framförallt mörk frukt och fat som trycker på. Rakt upp och ned är det inget att plocka fler flaskor av, men när maten serveras blir det andra toner i glasen. Mycket friskare, fin fyllighet och trevliga tanniner. Men det är dessa tanniner som på något sätt tar udden av helhetsupplevelsen. I långa loppet upplevs de som väl fat-torra och väl endimensionella. Godkänt, men lockar ändå inte till fler flaskor. Inte heller i utbildningssyfte (omöjligt att placera gällande ursprung eller druvsort) funkar greken. Trevligt till maten, men det finns väldigt mycket annat som pockar på vår uppmärksamhet. (vs2400 2010-08-20 Hemma)

Äntligen en redigt bra Savennières. De senaste flaskorna som öppnats har svajat betänkligt (oxiderade eller obalanserade eller övermalolaktiska). Här sitter de flesta bitarna (syror, mineraler, en skön beska och balans) mitt i prick. Men det gäller att temperaturen smugit en bit över 12 grader. För kallt och vinet känns stumt och oangenämt. Doftmässigt är det ingen stor sensation, utan det är i munnen som vinet plockar fram det ena esset efter det andra. Ruggigt fräscht. Rensar förtjänstfullt. Vi sparar en halv-flaska till imorgon för att se vad som händer... (vs2400 2010-08-18 Hemma)

Så där ja. Faten har integrerats på ett snyggt sätt, frukten är fortsatt redig, elegansen har börjat infinna sig och därmed har helheten vunnit ett stort slag. Proffsigt genomfört, herr Niepoort. Men visst går det att finna en ganska stor invändning...dessa moderna portugiser har förvånansvärt svårt att finna sin rätta plats vid matbordet. Ändå gör vi det rå-simpelt...en fin ryggbiff som får sig en snabbis i pannan...tyvärr fixar inte Redoma detta, utan spretar betänkligt. Ett vin som klarar sig allra bäst på egen hand. Med andra ord ett schysst provningsvin eller ett trevligt njuta-vin. Vet man bara om det, upplever inte vi några problem att knäcka en Redoma på 2. (vs2400 2010-08-13 Hemma)